Här har ni forsättningen / MQ
´på andra sidan´ ( inte rättad )
Johan följde mig hem, han höll min hand. Hans hand var kall och det va mysigt att hålla om honom. När jag kom hem så kysste han mig, han sa hej då, och han gick. Jag gick in och satt mig på sängen. Det hade hänt så mycket idag. Jag började tänka på den där obehagliga känslan jag kände tidigare idag, innan Johan dök upp. Jag undrar vad det var för något som förföljde mig. Kan det vara spöken, eller kanske andar. Kan det vara mamma eller kanske något ont. Fast det kan ju också vara så att jag är psykiskt sjuk och inbilar mig saker, i för sig.
Jag somnar snabbt på kvällen efter jag har har drickit upp mitt te. Jag drömmer något konstigt, något oförklarligt. Men i all uppspelning, Vaknar jag upp, Jag skriker riktigt högt, och nu känner jag det igen, en hand som smeker min kind. Den här känslan man får är obegriplig. Det blir kallt och mörkt i hela rummet, jag kollar mot min vita vägg och jag ser en skugga. Mamma kommer in i mitt rum, - Vad är det gumman, varför skriker du? Säger hon med orolig röst. Det är borta, allt. Den där skuggan, den där jobbiga känslan och det där mörka och kalla. Jag sitter och skakar, jag är helt livrädd. Jag vet också att jag inte kan snacka med mamma om det här, hon tror inte på sånt och skulle bara säga att jag inbillar mig. Så jag håller det för mig själv. Jag lägger mig ner och slappnar av, mamma tar upp en bok ” Alice i underlandet ” och så börjar hon läsa, jag kan först inte koncentrera mig på att lyssna, men sen faller jag in i boken, den är faktiskt riktigt bra. Jag somnar.
Jag undrar vart Sofie är, hon svarar inte på sin mobil och hon kom inte till skolan, Jag hoppas att hon kommer idag. Sofie om någon kommer att tro på mig, eftersom att jag vet att hon trodde på liv efter döden. Nu cyklar jag till skolan, jag vill att det ska gå fort dit, jag vill inte vara ensam. Magen kurrar, som vandligt. När jag cyklar, så kan jag inte låta bli att kolla mig omgring, och efter ett tag börjar jag inbilla mig saker, jag ser ansikten, som inte är bekanta, jag ser dem överallt. Inbillar jag mig eller inte?
